Kyrkomötet Motion 2007:76 av Urban Gibson
Civilregistrering av äktenskap, en återgång till luthersk tradition

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda hur vigselrätten för Svenska kyrkans del kan ersättas av dels en statlig registrering, dels en kyrklig välsignelsehandling.

Motivering

Regler för äktenskaplig samlevnad har sedan urålderlig tid inte minst i Norden varit privaträttsliga. Kyrkliga äktenskap har kortare historia. Först i och med Östgötalagen blev den kyrkliga ceremonin erkänd. Fram till 1734 års kyrkolag fanns det dock möjlighet att ingå civilt äktenskap enligt sedvänja utan kyrkligt välsignande. Därefter var den kyrkliga vigseln det enda alternativet för äktenskaps ingående.

I Luthers lilla bok om vigsel 1529 skiljer han på den civilrättsliga delen som han rekommenderade skulle ske utanför kyrkan, ”på kyrktrappan”, och den kyrkliga delen med bön, välsignelse, bibelläsning och förmaningsord som skulle ske i kyrkan. Men det var utanför kyrkan som enligt Luthers tradition frågor ställdes till brudparet, ringar växlades och tillkännagivandet av äktenskapet ägde rum.

År 1908 tillkom en lag som tillät fakultativt civiläktenskap, en möjlighet av flera. Detta gav personer som ej ville ha kyrklig vigsel möjlighet till en vigsel av borgmästare eller av kommunfullmäktige förordnad person. Den nya religionsfrihetslagen 1951 öppnade för att pastorer i frikyrkosamfund skulle få samma vigselrätt som präster i Svenska kyrkan efter samfundens ansökan.

1968 års kyrkohandbokskommitté avgav utredningen SOU 1981:67 där om borgerligt ingånget äktenskap anförs:

Ett med borgerlig vigsel ingånget äktenskap är enligt kyrkans syn lika mycket ett äktenskap inför Gud som det som ingåtts genom kyrklig vigsel. Varför skall det då finnas kyrklig vigsel? Biskoparna ger följande bestämning: Den kyrkliga vigseln har sitt särskilda värde som välsignelsehandling, där vi genom bön och välsignelse vill ställa in detta äktenskap i det kristna trossammanhanget.

Den kyrkliga vigseln är alltså inte ett sakrament.

Till Kyrkomötet år 2002 avgav Helena Bargholtz och jag en motion i vilken vi yrkade att Kyrkomötet med anledning av motionen beslutar att låta utreda om vigselbegreppet kan ersättas av annan form av statlig registrering och kyrkliga välsignelser. Motionen avslogs med hänvisning till pågående utredningar.

En statlig utredning har nyligen avgett sitt betänkande om äktenskapslagstiftningen. I denna föreslås en könsneutral äktenskapslagstiftning med möjlighet för Svenska kyrkan och andra kyrkor och samfund att bibehålla sin vigselrätt. Utredningen har lett till en livlig debatt där också krav på att Svenska kyrkan skall avstå sin vigselrätt har framförts. I debatten har tre av Svenska kyrkans biskopar uttalat sig för en övergång till ett civilrättsligt förfarande följt av kyrklig välsignelseakt.

När det gäller homosexuellas rätt till en vigselakt helt jämställd med den som gäller andra par, kolliderar uppenbarligen två frihetsprinciper. Dels finns kravet att samhället inte skall diskriminera människor. Dels har kyrkor och religiösa samfund rätt att själva bestämma sin tro och hur de tolkar sina urkunder.

Det borde vara samhällets utgångspunkt att det är juridiskt bindande regler för vilken arvs-, egendoms- och skatterätt som gäller för de som anmäler att de är permanent sammanlevande. Dessa regler bör bekräftas i en ceremoni där kontrahenterna uttalar att de vill ingå i den form av samlevnad och regelsystem som följer av vigseln. En sådan akt bör samhället ansvara för.

De som därtill önskar att få en kyrklig eller samfundsmässig välsignelse bör kunna få detta.

Enligt min mening bör det juridiska regelsystemet gälla oavsett kön på kontrahenterna. Alla människor som väljer samlevnad skall ha rätt till samma civila regelsystem. De kyrkor och samfund som vill ge också homosexuella par sin välsignelse skall ha rätt att göra så, men inget beslut av samhället skall kunna tvinga en enskild kyrka, samfund eller enskild präst, pastor eller annan företrädare för kyrkan/samfundet att göra detta.

Jag föreslår därför Kyrkomötet besluta att med anledning av motionen låta utreda hur vigselrätten för Svenska kyrkans del kan ersättas av dels en statlig registrering, dels en kyrklig välsignelsehandling.

Sollentuna den 24 juli 2007

Urban Gibson (FiSK)